Om Ulsbygden

I Ulsbygden bodde människor redan för 3 500 år sedan. Det vittnar bronsåldersrösen om. På Edebys ägor kan man se resterna av järnåldersgravar och bautastenar, och på Uls-Väsbys ägor har folkvandringstiden för cirka 1 500 år sedan lämnat spår.

Ulsbygden ligger i Almunge församlings södra del. Inom en oregelbunden ram av stora skogar utbreder sig vår bygd med sina fem byar. Där ligger åkrar, ängar, hagar och som en lina speglande albevuxna stränder rinner en bäck, en silverslinga från källan i Husby-Långhundra via sjöarna i det inre av Roslagen mot Ålands hav.

Kinnsta-4

Förr var detta en utpräglad skogs- och jordbruksbygd. Nu återstår bara några småbruk, något av dem med nötkreatur, resten av byarnas arealer utgör betesmarker för hästar och får. Några åkrar bär spannmål av olika slag. Ur skogarna tas massaved och en del timmer samt eldningsved.

En del av den äldre bebyggelsen har oundvikligen försvunnit, men en hel del nya villor har uppförts i bygden. Bygden har fått nya invånare, samtidigt som många familjer lever kvar här generation efter generation. På så sätt lever vår bygd. Villorna vilar mellan bondgårdarna omgärdade av vackra trädgårdar utefter de gamla vägarna.

Vid bygdens samlingslokal, byskolan i Kinnsta, möts vägarna från Länna och Almunge samhällen och bildar därifrån en liten landsväg söderut mot Arlanda och Stockholm.

Ulsbygden består av fem byar, Uls-Väsby, Edeby, Kinnsta, Kamsta, och Ösby, som är den största. Var och en av dem bär på en intressant historia. Det finns uppgifter om Uls-Väsby eller Olg wäsby redan från 1550-talet och om de övriga gårdarna från 1600-talets mitt.

Men här bodde människor redan för 3 500 år sedan. Bronsåldersrösen vittnar om detta. Dessa rösen ligger i Ösby by i den så kallade Erikslundshagen och skogen Hammar’n. På Edebys ägor kan man se resterna av järnåldersgravar och bautastenar, uppemot 2 000 år gamla. Folkvandringstiden för cirka 1 500 år sedan har lämnat spår på Uls-Väsbys ägor. Här tronar en fornborg strategiskt placerad på en höjd sydväst om den nuvarande gården.

Lars-Erik Larsson, författare och hembygdskännare
Foto: Michael Jansson